'

Mina känslor och nerver är i full gång med World War III i kroppen. Jag vet inte hur jag ska bete mig, vad jag ska göra eller hur jag känner. Det är en dag i sorgens tecken som jag helst bara vill glömma. Men det går ju inte tyvärr för det är ingen mardröm som jag trodde eller hoppades på i början. 

En deja vu från dagen som varit den värsta i mitt liv speglar sig, men de är bara 5 år sedan. Jag som lovade mig själv att det skulle dröja många år innan jag kände så här igen. Ingen som förstår, ingen som kan göra det ogjort.