16/9 07
Himlens vackraste ängel, jag saknar dig fortfarande lika mycket som jag gjorde för fem år sedan. Känslan när jag insåg att jag aldrig mer skulle höra din röst, höra ditt tjat om hur världen förändrats sen du var ung haha eller aldrig se dig igen sitter fortfarande kvar. Den där platsen i mitt hjärta som du alltid haft kommer alltid finnas för dig fast du egentligen inte är kvar hos mig. Du var den bästa, även om jag var arg på dig emellanåt så betydde du mer än ord kan beskriva och det hoppas jag att du vet.
Den sista bilden av dig, där i sjukhussängen, dina blå ögon och förtvivlade röst. Klarar fortfarande inte av att se det framför mig fast det gått så lång tid. Jag hoppas att du har det bra nu och att du på något sett ser mig ibland och förstår hur mycket jag tänker på dig och hur långt jag har kommit sedan du träffade mig sist. Jag var bara 13 år då, men nu är jag 18, nästan vuxen. Önskar att du kunde va med och dela allt de här med mig.
Men jag får nöja mig med att veta att om du ser mig så vet jag att du skulle vara stolt, och du skulle inte vilja att jag var ledsen.
Men som sagt, jag saknar dig farmor.
Alltid älskad, aldrig glömd. ♥
Kommentarer
Trackback
