'

känns som att jag behöver skriva av mig lite...
vad ska man göra när man inte kan lyssna till sig själv?
hjärnan säger en sak och hjärtat en annan.
många säger så om typ kärlek. visst, det stämmer bra där med men jag syftar på vänskap.
hur ska man göra om man tex har en kompis som man tror att man inte gillar
mer än som kompis men ändå blir man "svartsjuk" om den är med någon annan?
eller om man har en person som man inte riktigt klarar av att vara vän med ¨
men man kan samtidigt inte bara låta personen gå, och låta den vara helt.
man känner sig splittrad. är det bara jag som funderar på det? förmodligen inte.
ibland kan man gå och tro att man håller på att bli galen eller något, värsta psykfallet.
för att man inte förstår sig på vad som händer och vad man känner.
kanske för att det är någon ny känsla?
det finns ju vänner som man har förlorat med tiden.
de är något som inte är särskillt kul, men sånt är livet tyvärr, som för mig.
eller aah för alla egentligen, alla vet hur det känns att förlora en vän även om det kanske
inte är en så nära vän eller en bästa vän, de är ju fortfarande inte kul när det händer. 
det var en sak som hände för länge sedan som nu börjar dras upp igen
och åter igen är hjärnan på högvarv för man vet inte riktigt vad som kommer
hända och ske
bra eller dåligt, jag vet inte ? man kan ju antingen bara ignorera
det och se vad som händer med tiden eller ta tag i det.
men om man inte vet vad man vill hur gör man då?
det lär jag nog aldrig få reda på, eller vem vet en dag kanske jag
kommer på det. hittar nyckeln liksom.

aja nu ska jag sluta skriva massa strunt, det finns nog inget logiskt i det jag nyss skrev.
menmen så kan det ju vara ibland... :)