Första gången jag fick åka ambulans i superfart till sjukhuset...

Ja jag klagade ju över att Simon hade brutit tummen men sen i fredags hände det en liten olycka för mig också som jag inte har orkat skriva om än. Men nu tänkte jag göra det så jag slipper berätta det om och om igen.

Så här var det, jag var på jobbet och stod på en stege och borrade och helt plötsligt utan förvarning svimmade jag och ramlade ner på betonggolvet och på alla saker som låg där, hur det gick till vet jag inte. jag kommer inte ihåg någonting alls före ambulanspersonalen frågade om jag kunde lägga mig själv på båren eller om jag behövde hjälp, och såg pappa. Han såg helt förstörd ut. Har fått höra nu efter att jag hade kramp i hela kroppen när jag precis ramlat, andades inte och försökte slå bort alla som försökte hålla i mig. Och när jag kom till sjukhuset var jag fortfarande helt snurrig, förstod ingenting. och dom tog MASSA blodprover, koppla på EKG som jag hade på mig i 24 timmar, röntga huvud och lungor. Först trodde dom att mitt hjärta hade stannat men så var det inte. Så vi vet fortfarande inte vad det var mer än att jag ska tillbaka och göra EEG och har varit hos en tandläkare som satte fast mina tänder med plast igen, 3 st blev lösa... Och det känns som att jag har blivit överkörd av en traktor eller något, hela kroppen värker fortfarande... Men jag är okej, vill bara sova hela tiden men det börjar bli bättre



ser ni det stora blåmärket på min rygg? vart riktigt chockad när jag själv såg det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback