. . .

Jag tror att verkligheten har kommit ikapp nu, jag har insett att jag aldrig kommer träffa dig igen och hur jobbig närmsta tiden kommer bli. Och jag har insett hur mycket dom behöver oss. (vissa förstår vilka jag pratar om). Men jag vet inte hur jag ska må eller känna. Vill fortfarande bara stänga in mig i mitt rum och gråta samtidigt som jag inte vill vara själv. Jag kommer bli galen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback